Då var åldern vuxen

Hittade ett inlägg som jag missat att publicera. Märk väl att det har sådär fyra år på nacken.

Eller så känns det i alla fall. Trettio år är mycket. Så länge existensmätaren stått någonstans under 30 så gick det i att låtsas att den nog ändå var närmare 25 än 30 ändå. Men nu har den slagit över. Det känns konstigt att se den siffran associerad med ens namn.

Jag är en sån som uppskattar att vara jämna år gammal. 22 var bra, 24 likaså, 26 helt ok, 28 var inte helt fel det heller. Nu följer alltså ett helt årtionde som börjar så siffran tre. Ska försöka känna in vad det betyder. Mest troligt är det inget att hänga upp sig på. Tänker nog fortsätta låtsas att jag är nånstans mellan 25 och 30 i ett tag till.

Sen har vi det senaste året att fundera över. Det har nog varit det sämsta året hittils. I nära alla kategorier. Ett förhållande som långsamt skar ihop, en härlig mormor som gick bort, ett tillfälligt tillfrisknande som vände till total utmattning. Lärt mig att inget är konstant. Hur mycket man än önskar att livet skulle vara aningen mer åt det hållet.

Sen finns ju allt det goda också. Familjen som ställt upp. Alla goa vänner som funnits där en telefonlängd bort och det långsamma men konstanta tillpiggnandet.

Än är ett tag kvar tills jag tar mig på dans eller ut på resor sverige runt. Men det blir nog snart det också.