De flesta av mina vänner har slutat blogga. Även jag har slutat. Troligtvis beror det på att det i livet finns viktigare saker än att dela med sig av sina tankar till okända medmänniskor. Samt att det med kända medmänniskor finns betydligt mer givande sätt att kommunicira än genom öppna och lagom censurerade brev.
I mitt fall handlade det om arbete. Arbete i stora mängder. Faktiskt lite väl stora mängder. Det visade sig att när man arbetar så mycket att tiden för en själv försvinner. Att alla de sekunder som behövs för att slappna av inte längre finns. Att de intressen som gav energi prioriterats bort. Ja då är det ganska tungt att fortsätta i den uppskruvade takt som hittils annamnats.
Det är kanske därför som jag än en gång knappar in några rader här. Jag har ett uppdämt behov att låta mina tankar bubbla iväg på måfå. Att utbyta några kommentarer med halvt om halvt kända människor kan vara kul. Och inte minst så kanske en aning aktiv kreativitet i lagom doser hjälper mig tillbaka till ett liv i arbete och rörelse.
Jag tror att följande inlägg kommer att handla om psykologiska och filosofiska frågor i större grad än de tidigare. Om små lärdomar som kommer av att ligga utslagen i tio långa månader. Och om roliga saker såklart. De är inte att underskatta; inte minst på gråmulna dagar som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar