Ett bastubesök blev droppen. Jag hade tänkt ta det galet försiktigt. För mådde redigt svajigt. Men en kompis röt till och jag tog mot allt som var vettigt ett varv till i bastun. Funderat på flera gånger på varför jag lydde. Varför jag inte blev arg och frågade vad i helvete han höll på med. Det enkla svaret är att jag blev rädd. Det tog några minuter innan jag insåg att: För i helvete, det är ju 120 grader här inne. Här ska jag inte vara.
Hade jag hållit mig till ett litet varv i bastun och en tupplur på soffan så hade jag klarat mig. Men är lätt att vara efterklok. Kändes allt annat än avslappnat i kroppen efter det varvet. Och lär ta år innan jag vågar mig på att vänja mig vid bastubad igen. Då med lugnare sällskap.