onsdag 30 maj 2018

Bakslag

Sol och sömntabletter gör det svårt att känna gränser. Blev 10 minuter extra anspänning i söndags och när jag vilade efteråt så exploderade bakhuvet i brainfog. Nu små små steg. Gäller att ta det varligt.

Borde ha sett det komma. Men mindes i söndags inte hur påträngande alla människor som jag mötte, på väg till mötet med doktorn, fyra dagar tidigare, var (master of meningsbyggnad...). Så det här med lätta minnesproblem som snärjer in sig i värme och tidigare nämnd bakishet. Då är det redan vingligt värre.

När jag ignorerar den lätta känningar från sömntabletter så går det bara bra så länge det bara är just på grund av tabletterna som det känns konstigt. Stor risk att jag går upp på en stressnivå som är ohållbar.

torsdag 24 maj 2018

Läkarbesök och människor

Helvete vad folk känns. Tror jag triggade upp mig en aktivitetsnivå häromdagen. Från laid back till fokuserad. Att trigga ner den till laid back igen verkar inte gå lika smidigt. Kände viss oro och matthet inför mötet men inte så farligt.

onsdag 23 maj 2018

Hägg och chili

Det luktar hägg. Habanero golden, lanterna de foc och de andra växer som bara tusan. Själv försöker jag varva ner. Tittat på nya hönor. Läst dråpliga historier på reddit och andats. I morgon ett litet läkarbesök. Hoppas på att det är såpass kort att jag inte blir allt för trasig. Närmaste dagarna lär bli lugna hur som helst.

söndag 20 maj 2018

Hårddiskäventyr

Dagens fixande visade sig vara att smygbyta hårddisk i pappas arbetsdator. Varje gång jag gått nära den så har jag mötts av ljudet av en knastrande hårddisk och laddtider som från sent nittiotal. Men nu! En finfin liten ssd och datorn är som ny. Krånglade ett tag med kloningen men systerns sambo var med och tillsammans så löste vi alla problem. Utan att jag kraschade helt dessutom (hoppas jag). Ska bli kul att se om pappa lägger märke till att allt är lugnt tio gånger snabbare :)

torsdag 17 maj 2018

Telefonkö

Igår var det en cykeltur som gick oväntat fort. Idag knappa 12 minuter i telefonkö som fick hjärnan att bubbla. Skulle gärna fördjupa mig i förväntansångest i det här inlägget men orkar inte. Klart är i alla fall att det är små små steg som gäller. Och efter varje större bakslag så kan gränserna ha flyttat sig oväntat mycket.

onsdag 16 maj 2018

Cykeltur

Cyklade en tur till handelsföreningen. Det gick tydligen läskigt fort trots det makliga tempot. Kroppens väldigt effektiva larmsystem gick igång och nu är det vila en stund som gäller. Komma i ro. Andas lugnt.

Funderar på om jag inte hellre ska åka bil oftare. För att få den där duschen av fartfyllda intryck och vänja mig vid att det inte är farligt. Vet ju rationellt att det inte är farligt. Och blir inte rädd rädd. Men nog är det rädsla som ändå kommer krypande. Det är svårt att säga. Eller ska jag bara myscykla lite nu och då och hoppas på att fartfylldheten överförs till bilkörning så sakteliga. Eller i alla fall till bilåkning. Skulle vara gott att vänja mig vid.

Men en dag i taget. Idag var det en go cykeltur som blev av.