Jag promenerar fram och tillbaka på gården. Ett par hundra meter åt ena hållet och ett par hundra åt andra. Med tiden så blir det längre och längre. Bryr mig inte riktigt om att räkna.
Sträckan har jag ökat något tiotal meter i veckan. Går jag för långt så får jag blodsmak i näsan konstigt nog. Och näsborrarna snörper ihop sig. Smygande först och då brukar jag stanna och vara uppe i den känslan ett tag. Men den kan även gå från 0 till 100 läskigt fort. Särskilt nu när jag kommit ut till vägen i bägge ändar.
Har provat att traska på 20 meter extra. Provat att andas och inte känna efter för mycket. Provat att vara uppe i känslan när den stormar som mest. Men det kostar mer än det smakar. La en dag på att gå såpass att den stormade några gånger. Men då är det snarare så att sträckan jag kan gå kortas ner. Jag tar i alla fall inte över någon ny mark. Så får arbeta vidare i små steg.